Mitt förflutna gör mig tacksam för mitt liv.

Publicerad den 26 oktober, 2013 i Det goda livet, Träning | 2 kommentarer

Sitter här och försöker smälta denna ära att få vara nominerad till Guldhjärtat  Årets Gruppträningsinstruktör.

För den som inte känner till Guldhjärtat. Det är en gala där man delar ut priser i olika kategorier inom hälsa och träning. Det är bland det finaste man kan få i detta yrke. Jag har varje år läst om dessa personer, varav flera jag känner och känner till, som är så inspirerande och duktiga. Att i år få stå på samma lista som en av mina största inspiratörer är fantastiskt.  Tack till er som nominerade mig.  Ni kan aldrig ana hur glad och tacksam jag är för det ni skrev. Mina deltagare på klasserna, mina PT-klienter, medlemmarna på SATS Märsta och mina arbetskamrater gör att jag varje dag längtar till jobbet. Att få stå träna och umgås med dessa härliga galna roliga människor 6 dagar i veckan, ren glädje!

När jag satt på soffan deprimerad(ja, djupt deprimerad med piller och allt) i 20-årsåldern trodde jag aldrig att mitt liv skulle se ut så här. Om du skulle kommit och sagt till mig " Therese, du kommer jobba heltid med träning och älska det" skulle jag inte trott dig. Varför? Jag HATADE träning. Enda gångerna jag tog mig till ett gym 1-2 gånger eller sprang var om jag bantade. Och det höll bara några veckor. Och min värk gjorde att jag aldrig trodde jag skulle klara det ändå.

Nu, 41år gammal, har 6-7 klasser i veckan, springer runt som en Duracellkanin på gymmet med PT-klienterna,  kör företagsklasser kors och tvärs i Stockholm, har en härlig familj.. LIVET ÄR UNDERBART!

Har jag fortfarande ont? Absolut! Men jag sitter inte på soffan deprimerad. Jag lever.

    2 kommentarer

  1. Först vill jag säga GRATTIS! 🙂
    Sen det sista du skriver, att du fortfarande har ont, men att du lever...det är precis detsamma för mig.
    När jag la om kosten och började våga träna trots fibron, då startade mitt liv!
    Ont har man ju ändå!
    Ha en underbar helg och lycka till med nomineringen. 🙂

    • Tack Lotta!!
      Det är många stora instruktörer, så inte så stor sannolikhet att att jag vinner. Men hopp måste man ju ha 🙂
      Sen att man som kroppsligt "söndrig" instruktör är med är ju otroligt.
      Ja, träna har verkligen förändrat livet 🙂
      Så glad att du också märker skillnaden!
      Ha en helg fyllt med skratt och galenhet 🙂

Kommentera

%d bloggare gillar detta: