Trötthet be gone!!!

Publicerad den 25 november, 2013 i Det goda livet | 0 kommentarer

För mig är, som jag sagt förut, inte värken det jobbigaste. Det är den obeskrivbara orklösheten. Har nu några veckor haft en sån plågsam, hjälplös trötthet. Vad jag än gör stretar kroppen emot. Min naturliga energ,i som får mig springa runt som en Duracellkanin i vanliga fall, gick åt till att fungera, varken mer eller mindre. Till slut sa kroppen stopp. I fredags vaknade jag och kunde inte ta mig ur sängen. Sov största delen av dagen, med undantag för en kort lunch med sambon för att orka äta något. Sen tillbaka och sova. Armar och ben kändes som bly och hjärnan kändes ologisk. Kunde inte kontrollera mina tankar och känslor. På lördagen mådde jag lite bättre. Började känna att vilan gav effekt. Kunde skratta genuint igen. Drog på julmusik och städade lite. Musiken fick mig le och börja längta efter allt som kommer i och med denna tid på året. Min favorittid, jul och nyår. Söndagen kändes skön då jag fick min energidos av alla deltagare på klasserna.

Jag har också fått ta bort alla mina måsten några dagar. Borde ringa, borde kontakta, borde skriva, borde, borde borde....men tänker inte göra det 🙂 Stress kommer bara sakta ner mig. Ladda och sen ta tag i allt igen. Piggare, gladare och mer effektiv!

I morse vaknade jag för första gången på länge relativt utvilad. Den gamla Therese hade inte tillåtit sig vila lite extra. Jag vet dock nu att med min bakgrund måste jag lyssna ordentligt(djup depression i ca 4 år när jag var i 20-årsåldern). Så i dag hade jag bara bokat in några få och resten av dagen administrativt arbete hemma, med en kopp te 🙂

I morgon är det full fart igen och jag känner mig redo.

Så i morgon kommer Duracellkaninen springa runt på gymmet igen med ett stort leende och kraft. Och gör jag inte det, gör jag det om några dagar 😉

Ha det gött!

 

 

Läs mer

Minnen! Så ljuvligt. Så sorgligt.

Publicerad den 25 november, 2013 i Det goda livet | 0 kommentarer

Man lever i sin vardag med allt vad det innebär. Dagar går till veckor, veckor till månader och månader till år. Helt plötsligt har man tappat alla sina vänner som betyder så mycket. Inte för att man vill förlora dem utan för att vardagen tog över. Ska ringa i kväll. Kvällen kommer och plötsligt ska man lägga sig och tanken försvann någonstans bland alla läxor, all matlagning och tvätt. Jag älskar min vardag och allt den inkluderar....nja inte tvätt, städ och rensa kattlådan. Helt plötsligt kommer det som en smäll i magen. Saknaden. Ett.....flera mms från en nära vän som ville få mig att le och påminna mig att hon fanns. Och där kom min smäll. Ville hoppa in i bilen och ge henne en stor kram. Sätta mig ner, ta en kopp te och bara prata och skratta. Men det är långt, alldeles för långt. Då kom jag och tänka på alla andra i mitt liv som är för långt borta för en kram och hur mycket jag saknar dem. Det är inte så att jag vill flytta hem. Jag har det bästa livet som finns. Men jag vill flytta hit alla mina nära och kära. Vad säger ni? Sugna på att flytta? 🙂

Så jag har letat igenom lite bilder. Tyvärr hittar jag inte så många. Flesta ligger fortfarande i flyttlådor. Om ni hittar några så skicka till mig så kan jag uppdatera med fler 🙂

Jalvander och jag Kajsa och jag kul med tjejerna Niklas Tjejerna och jag

Flera underbara vänner saknas på bilderna så, som sagt, hittar ni några skicka dem till mig 🙂

 

 

Läs mer