Ingen glad skit

Publicerad den 13 februari, 2015 i Det goda livet | 0 kommentarer

Jag är oftast en glad skit. Sen några dagar har glädjen stannat vid munnen. Jag ler men mitt hjärta, min kropp, mina ögon och min själ gråter. Ett värkande knä, bebis som varit vaken på nätterna, Fibromyalgi, jobb och vardagsproblem har fått mig att förlora mitt skratt. Skulle du se det om du såg mig? Antagligen inte, om du inte tittar riktigt noggrant. De trötta röda ögonen skriker efter sömn och återhämtning. Nu tänker då flera som sett mig på mina klasser att jag då borde vila från träning. Träningen i rätt form förvärrar inte, men det är naturligt att man har ont när de grävt i knät.....igen. Jag kan oftast hantera min värk och min trötthet. Är ju van med fibromyalgin. Nu har det blivit för intensivt. Så hur tar jag mig härifrån? Jag andas. Funderar på hur jag ska lösa varje utmaning. Min älskade son löste första delen. Han sov i natt. Min sambo gick upp i morse och var med honom så jag fick sova en stund till. I eftermiddag tar Daniel med sig Leon och handlar middag när jag kör rehab. Steg för steg kommer mitt leende flytta sig upp till ögonen igen. I morgon är det Zumba och OBW. Det ger mig energi 🙂

Man kan inte alltid vara en glad skit 😉

Men att jag inte är så glad som jag önskar är jag så otroligt tacksam.

Tacksam till min älskade Leon som håller mig vaken om natten. Det betyder att han är här i mitt liv. Han finns i mitt liv och gör mig lycklig, tillsammans med sin pappa och sina syskon som ger mig gråa hår och skrattrynkor.

Tacksam för min knäoperation som gör att jag kan fortsätta med det jag älskar.

Tacksam till mitt jobb som gör att jag får träffa underbara människor och gör att jag får jobba med det jag älskar.

Tacksam till min Fibromyalgi, whiplash och artros  som ger mig en förståelse för medlemmar, deltagare, PT-klienter med smärta.

Bara att skriva detta fick mig att må bättre

Läs mer