Gabriel Iglesias. Tränat mina mag- och käkmuskler!

Publicerad den 31 maj, 2015 i Det goda livet | 0 kommentarer

Som jag skrev i förra inlägget åkte jag till Göteborg i torsdags och gick för att se/höra en av mina absoluta favoriter inom standup, Gabriel Iglesias. Resten av familjen är och kollar nu, i Stockholm, men med en liten 9-månaders bebis fick vi dela på oss.

Inte ofta jag får lite tid med min bror Johan men äntligen. Johan, brorsdotter Natasha och en av deras vänner följde med mig. Komikerna innan heter MAAAAARTIIIIIIN och Larry Omaha. När käkmusklerna börjar krampa innan huvudnumret vet man att det blir en bra kväll.

Gjorde missen att ringa Daniel på Facetime för att visa vilka grymma platser vi hade, rad 1 plats 9-12. Leon hade inte somnat utan såg mig. Resultatet en förtvivlad bebis som det tog Daniel 1 1/2 timme att få att somna och ett förtvivlat mammahjärta.

När man får den där tiden själv, så vill man, i alla fall jag, bara hem. Så underbart det var när jag fick komma hem igen efter låååånga 20 timmar borta 😀

Definitivt borta bra men hemma bäst!

Grattis på morsdag alla fantastiska mammor!

 

Läs mer

Göteborgsvarvet! Herrregud, jag fixade det!!

Publicerad den 31 maj, 2015 i Det goda livet, Träning | 0 kommentarer

Skrev detta inlägg i torsdags:

Ångest över att lämnat min son på 9-månader. Jag ska vara borta i 20 timmar. Skall på standup med Gabriel Iglesias i Göteborg. Det har gått 30 minuter och jag har redan panik......
Tänkte då ta mig tid att skriva kite om Göteborgsvarvet. JAG KLARADE DET!!
Jag klarade det...... Kan fortfarande inte smälta det. Gick(joggade 2 min bara) hela vägen och tog mig runt på under 3 timmar. Vilken upplevelse. En dröm jag haft i 20 år. En dröm jag aldrig skulle bli verklig. Jag gjorde det. Och jag var inte trött konditionsmässigt. Det som stoppade mig från att jogga var kroppen. Första 5 km gick fantastiskt bra och jag hade sällskap av en gammal medlem på gymmet(och hon som fick mig att verkligen göra detta) Pixie. Efter det gick jag själv resten av tiden. 6 km började knäna värka och vid 8 km hade värken flyttats till höfterna. Vid 12 kändes det som att knäna skulle gå av om någon råkade stöta till mig eller jag skulle gå fel. Vid varje trottoar gick jag försiktigt ner och upp. Ville dock inte ge upp när jag kommit så långt. 😉
Nu var min enda tanke "fasiken vad det gör ont". Men min envishet tvingade mig vidare. Uppför Linnégatan, 19 km har gått och bara 2 kvar. Började först att jag verkligen kan klara detta. 20km började jag jogga/gå om vartannat. Adrenalinet slog in och tårarna var nära. Stannade till innan mål och fotar bara för att förstå....jag klarade det!!
Väl i mål bröt jag ihop och började storgråta. Vilket lyckorus. Får tårar i ögonen när jag tänker på det. Snabbt kommer en sköterska fram och frågade om jag mådde bra. Kunde bara svara: Trodde aldrig jag skulle lyckas. Jag klarade det, jag klarade det. Samtidigt grät jag, ja jag fulgrät. 😀
Knäna, höfterna värkte och jag gick som nya killen i fängelset som precis tagit en dusch och tappat tvålen..... 😉
När det var dags att böja sig ner för att ta av chipet fick jag hjälp. Ha ha ha!! Sån underbar dam som sen knöt skorna åt mig. <3
Min sambo tittade på mig när jag kom in i bilen och frågade: Om jag betalar, skulle du göra detta igen? Han förväntade sig inte detta svar...... ABSOLUT!!
Tack Göteborg för energin och glädjen ni gav oss deltagare. Hade inte klarat det utan er peppning och er sång. Tack till min sambo som dök upp på tre olika ställe nu det loppet och peppade mig!
Om allt går bra ses vi nästa år!

Göteboborgsvarvet2 Göteborgsvarvet1 Göteborgsvarvet3 Göteborgsvarvet4Tjejerna på GöteborgsvarvetPixie på Göteborgsvarvet

Läs mer

Vad mycket kul som väntar mig!

Publicerad den 20 maj, 2015 i Det goda livet | 0 kommentarer

Är så galet trött efter nästan en vecka själv med liten Leon som vill vakna ofta och leka tidigt på morgonen. Men det har ingen betydelse.

Så mycket roligt som väntar 😀

I morgon teamar jag på ett Zumbapass med Anne-Lee, en kollega. Aldrig teamat med henne förut så ska bli kul.

På fredag ska jag fotas för en tidning. Bilder för ett reportage om tetiga mig 😉

På lördag går jag Göteborgsvarvet tills knäna inte bär mig längre eller tills de stänger ner och stoppar mig 😀

Nästa vecka åker jag ner till Göteborg för att gå på Stand-up med en av mina absolut favoritkomiker, Gabriel Iglesias. Lyckades få plats längst fram i mitten. YEAH!!

Så i kväll laddar vi batterierna... så mycket man kan det med lille Leon.

Här kommer lite bilder från en underbar weekendresa med Daniel och Leon i Paris och andra foton ur mitt liv med en härligt galen familj!

IMG_0732

Syskonkärlek

IMG_0826

Stora frågande ögon

IMG_0899

Mat är alltid gott!!

IMG_0922

Storasyster spexar som vanligt

IMG_1029

Om man inte är snabb får man en keps i ansiktet

 

 

Läs mer

Ja, jag gör det!

Publicerad den 14 maj, 2015 i Det goda livet, Träning | 3 kommentarer

I mitt förra inlägg skrev jag att jag fick ge upp Göteborgsvarvet i år. Fick så fina och stöttande ord. Tänk att det finns människor som bryr sig så mycket. Tack! Satt och läste alla kommentarer och gick in på mitt Instagram-konto. Där fanns ett meddelande från en fd medlem på gymmet och deltagare på mina klasser. Hon flyttade till södra Sverige med sin livs kärlek. I bland när de åker upp och hälsar på får jag dansa med dem igen 🙂

Så vad gjorde hon? Hon föreslog att jag skulle gå Göteborgsvarvet, precis som hon ska göra. Gå tills de stänger ner allt. Det var ju faktiskt det jag från början sa att jag skulle göra. Ta mig runt på mitt sätt, eller rättare sagt ta mig så långt jag kan.

Så den 23/5 har jag nu bestämt mig att gå Göteborgsvarvet. Nervös med glad!

Jäkla artros och Fibromyalgi, ni ska inte hindra mig från att leva! 😀

Tack Pixie!

Läs mer

Artrosen vann slaget, men jag kommer vinna kriget!

Publicerad den 10 maj, 2015 i Det goda livet, Träning | 5 kommentarer

Mycket har hänt sen jag skrev senast. Datorn har strulat under lång tid och ipad/iphone vill inte samarbeta. Har nu bestämt mig för att köpa mig en egen dator så jag kan skriva oftare 🙂

Leon är snart 9 månader och en riktigt aktiv krabat. Jag kör 3 klasser i veckan och har några PT-klienter som jag kör med i veckan. Kört egenträning kombinerat med 5/2-fastan och är nu nere i 7 kg mindre än när jag blev gravid.....Nja.... kom precis hem från 4 dagar i Paris med god mat, MASSA bakelser och ost. Gissar att siffran inte riktigt stämmer nu 😉

I morgon är det måndag och då kör jag igång igen, måndag och onsdag kör sambon och jag för torsdagar är det ju pannkaksdagen. Ha ha ha!!!

Så hur har det gått med allt? Har ju berättat att jag skulle springa Göteborgsvarvet. För några månader sedan fick jag reda på att de var tvungen att operera mitt knä igen. Denna gången för artros och menisken. Så höger knä har opererats en gång och vänster nu 2 gånger.

Innan operationen trodde läkaren att jag kommer kunna springa varvet men när de såg att det var sämre än de trodde avrådde han mig. Trots det ville jag ändå testa och känna hur det kändes. Kan ju faktiskt funka... Envis har jag hört att jag är 😀 Började träna, testade springa men knäna skrek och dagen efter mina löprunder fick fler och fler möbler hjälpa mig runt på morgonen innan smärtan minskat. Vill bara skrika. Vill bara gråta. Är detta en skitsak jämfört med vad många andra går igenom i sina liv? Absolut! Men när man är mitt i det glömmer man det. Det här är min vardag och min smärta. Oftast helt okej att hantera men ibland blir jag arg, ledsen, besviken, frustrerad. Man får bli det. Annars bär man på det och blir en grinig kärring. Och det är jag ibland. Fråga min sambo och mina barn 😉

Känner mig så upprörd och skäms.

Har ju faktiskt uppmuntrat flera till att springa och känns dumt att svika. Ville klara det. Ville vara hel. Ville inte vara svag. Ville inte misslyckas. Ville inte misslyckas.....

Jag tror det är det som är djupast känslan. Känslan av misslyckande. Följer alla på jobbet, sociala medier som utför alla dessa lopp. Vill göra det. Vill känna känslan av att lyckas. Just nu är jag inte där. Kommer jag dit någonsin?

JA! På något sätt, någon gång ska jag springa in i mål. Det kanske kommer vara Göteborgsvarvet eller kanske Midnattsloppet eller varför inte Vättern Runt. Nån gång ska jag få den känslan. Den kicken. Det ruset.

Det var inte baraa artrosen som tog Götebortgsvarvet från mig i år. Fick reda på att jag behöver opereras för vissa komplikation som kom i och med förlossningen. Inget farligt men påverkar min löpning och min träning.

Så kära artros, älskade Fibromyalgi och underbara Whiplash. Ni vann slaget men jag vinner kriget!

 

 

Läs mer