Blödig eller mänsklig?

Publicerad den 14 augusti, 2015 i Det goda livet | 0 kommentarer

Känns ibland som om allt hemskt i världen som vi läser om gör oss så avtrubbade. Accepterande av ondskan, tragedierna och sorgen. Vi går med på att det är så här. Vi har släppt in det som något hemskt men naturligt i våra liv. All död och förödelse som vi bombarderas med blir något sjävklart. När hände det? Har vi alltid känt så? Vilken ålder ser man det inte längre som en otäck mardröm?

Jag läser nyheterna nästan varje dag. "Två döda i mc-olycka". "En kvinna hittad död". "100-tals döda i bombattentat". Hur hemska nyheter det än är och hur hemskt man än tycker det är så har man accepterat det. Eller i alla fall jag. Kanske det är en slags hopplöshet. Det är så här och kommer alltid vara så....eller värre.

I dag hände något. Jag har inte varit känslig i dag....som jag ibland kan vara 😉

Men när jag öppnar tidningen och läser "1-åring försvunnen" brast något. Eller rättare sagt, något öppnades. En dörr som varit stängd länge. En dörr där alla känslor över allt hemskt i vår värld finns. Jag kände/känner en sådan sorg för detta barn. Dessa föräldrar. Tittar på min son och hjärtat börjar slå hårdare. Tänk om det varit ett av mina barn. Tänk om det var jag som var föräldern. Tårarna rann och jag kramade Leon hårt och kysste hans panna. Älskade barn. Jag älskar er, mina underbara barn. Jag önskar jag kunde skydda er för alltid mot denna värld och allt den innehåller. Bara låta er se allt vackert och träffa bara fina människor som vill er väl.

Efter jag läste denna fruktansvärda händelse scrollade jag ner och läste rad efter rad efter rad av smärta.

Vad gör vi med varandra? Vad kommer allt detta hat ifrån?

Snälla låt oss aldrig stillsamt acceptera det hemska vi läser. Varje historia är en människa och med den 100-tals som sörjer. Varje massaker. Varje orättvisa. Varje mord. Varje tragik i olika former har ett liv bakom sig.

Att gråta för dessa människor är inte att vara blödig. Det är att vara mänsklig.

Läs mer