Måste bearbeta detta

Publicerad den 19 november, 2015 i Det goda livet | 1 kommentar

Dagen börjar som vanligt med en härlig, intensiv dag med Leon. Pga inställda tåg fick jag hämta ena dottern i Knivsta vilket gav mig lite extra tid med henne. Alltid lika mysigt.

När det var dags att förbereda sig för jobbet ringde min läkare Petra. Tog några reumatologprover förra veckan. Petra gick igenom proverna och allt var bra tills vi kom till HLA B27 som kan indikera  i fall man har Bechterew sjukdom som till största delen sätter sig i bröstryggen, ryggrad och bäckenets leder. Denna visade positivt. Med mina symtomer som är exakt de som man har vid Bechterews sjukdom säger hon att jag tyvärr har det. Jag har nu under lång tid haft ont i bröstryggen och höfterna. Även smärta och stelhet i ryggraden. När de gav ryggmärgsbedövning under förlossningen frågade de till och med om jag hade artros eller andra problem med ryggraden. De hade svårt få in nålen.

Så 20 minuter innan jag skulle till jobbet kom dessa nyheter. Du har Bechterews sjukdom.  Ska på röntgen, remiss till reumatolog och börja med sjukgymnastik.

Ville bara stanna hemma och gråta. Så less på att min kropp om och om igen ger mig ena käftsmällen efter den andra. Jag tar hand om dig, min kropp. Jag rör på mig. Jag äter bra. Jag röker inte.

Jag vet att jag ska vara tacksam att det inte är något dödligt. Jag är det, men jag är ändå ledsen för allt jag vill göra som min kropp inte låter mig göra.

Gick till jobbet med gråten i halsen och ett stelt, onaturligt leende. Träffade Cattis som fick trösta mig bakom receptionen när jag storgrät. Torkade tårarna och tog några djupa andetag. Satte på leendet och gick ut. Uppför trappen för att träffa Laura, en klient som tagit sig igenom mycket. Mitt stela leende ändrades till glädje då jag fick träna denna grymt duktiga tjej som är envis som få.

Sen ladda för ett Zumbapass som jag verkligen inte kände för. Sorgen kom tillbaka och jag ville bara hem. När jag startade första låten och såg ut över dessa energigivande deltagare byttes mina tårar återigen ut av skratt och glädje.

Sen in i duschen för att förbereda mig för PT-klient(tyvärr var fina Rosie sjuk så henne fick jag inte träffa). Sara fick mig ännu en gång att le och skratta då hon med humor och rejält jävlar anamma tar sig igenom alla tuffa pass utan att klaga.

Så kontentan av denna dag:

Jag har fått en skitsjukdom!

Jag har världens bästa jobb för att ha denna sjukdom

Jag ska vända detta till något positivt också. Ge mig bara lite tid. Behöver torka mina tårar några gånger först.

 

 

    1 kommentar

  1. Men kära kära nu ? Du skulle sagt något! Satt vi bara och snacka om min skit!

    Just nu är det DU som får MIG att vara så stark ?

Kommentera

%d bloggare gillar detta: