Varje utmaning stärker

Publicerad den 7 september, 2016 i Det goda livet | 0 kommentarer

Eftersom jag inte skrivit i min blogg på länge vet jag inte om jag nämnt det. Senaste åren, men speciellt senaste halvåret har min ena axel börjat bråka igen. Tack vare en fantastiskt naprapat, Niclas Lantz, fick jag, för några PR sedan,  bort en ihärdig axelskada som spökat i flera år. Tyvärr gjorde jag det han sa till mig att inte göra...lyfta en PT-klient..... Så smärtan är tillbaka. Nu funderar ni säkert: Är det något PT's brukar göra? 😉

Nej, men hade en klient med speciella utmaningar. Detta gjorde att hon tappade greppet i en övning och jag fångade henne... AJ! Sen dess AJ AJ AJ! Smärta vid lyft, påklädnad, träning, vila etc. Ja, alltså hela tiden. Gått så långt att även naprapaten rekommenderar kortisonspruta. Under tiden jag väntar på min tid till läkaren hade jag förmånen att träffa en utbildare av stretchmaskiner från Tyskland. Nämnde mina problem och han testade trycka på några triggerpunkter runt axeln. Testade lyfta axeln efteråt och smärtan var knappt märkbar. Tyvärr slarvade jag med mina rörlighetsövningar så efter 2 veckor är nu smärtan tillbaka med full kraft. I morgon har jag date med min galna roliga nya arbetskamrat Sara. Vi ska köra lite triggerpunkter och stretchar tillsammans så ingen(jag ;)) fuskar. Nu till det jag sagt förut. Vad jag lär mig varje gång min kropp bråkar. Helt plötsligt har jag fantastiskt bra övningar och nya triggerpunkter som hjälper mina PT-klienter med liknande problem. PERFEKT! För det finns MÅNGA med liknande problem. Vad som är häftigare är att jag redan sett förbättring på flera personer. Så nu ska jag avboka mitt möte med kortisonspruta  och fokusera på att prioritera min egenträning/stretch/rörlighetsövningar. Spännande! . Fortsättning följer!

Läs mer

Ont, men vem har inte det?!

Publicerad den 6 september, 2016 i Det goda livet | 2 kommentarer

Jag vet att jag ibland klagar på min smärta. Detta betyder inte att jag tycker synd om mig. Jag blir bara arg och ledsen när den bråkar för mycket. 99%......nja, 90% av tiden tycker jag faktiskt att den hjälper mig. Först och främst har jag ju faktiskt det bästa jobbet för någon med mina "problem". Jag är alltid(speciellt om du frågar min sambo ;)) på ett gym där jag rör på mig mycket. Jag får träna OCH få betalt för det! Vänta, ännu bättre, jag får betalt för att dansa! Det brukade jag betala för att göra på en nattklubb. Ekonomiskt och själsligt bra kombo! Tack vare alla mina skavanker har jag även fått många övningar jag kan hjälpa mina klienter med. Bra, eller hur?! 🙂

Har jag så ont att varje steg får mina knän att vifta vit flagg och ge upp ibland? Ja, men efter två månaders sjukskrivning utan någon som helst träning vet jag att det är MYCKET VÄRRE utan träning! Ibland påminner livet oss om att det faktiskt inte är så dumt i alla fall. Det kunde vara värre. Jag är nyförlovad, har 4 barn som gör mig glad och galen(även sambo ;)) ett jobb som får mig att le stort varje dag. Som min pappa säger: Varje dag ovan jord är en bra dag!

Läs mer

Du gör mig så arg!

Publicerad den 6 september, 2016 i Det goda livet | 2 kommentarer

Vad har jag gjort mot dig? Varför straffar du mig? Hade jag inte rört på mig hade vi blivit sämre! Jag vet att du är arg på mig. Jag är arg på dig! Varför ger du mig så mycket smärta? Jag gav oss så mycket energi i kväll. Dans, Soma Moves. Sådant vi mår bra av i kropp och själ. Varför kan jag knappt gå? Varför får jag trycka i mig värktabletter? Jag vet ju att vi behöver detta! Låt mig träna så vi håller oss relativt hela! Men jag vet att din ilska går över. Du kommer märka att vi mår bättre av detta. Du kommer glömma av det lite då och då och straffa mig, men du kommer alltid ihåg, vi mår bättre av träning! Så älskade kropp, låt mig träna och ta hand om oss så vi klarar livets utmaningar. Vi förtjänar det! Nu väntar jag på att värktabletterna ska slå till och sova gott!

 

Läs mer

Long time

Publicerad den 6 augusti, 2016 i Det goda livet | 0 kommentarer

Livet har varit intensivt, roligt, tufft och, som alltid, galet de senaste åren/året. Detta har gjort att min sida har fått vila ett tag. Tänkte nu ta upp bloggen igen och börjar med att berätta om lite vad som hänt och vad som är på gång.

Efter mer än 4 1/2 år på SATS tog jag ett beslut att gå vidare. Jag har stortrivts på denna fantastiska anläggning och kommer sakna både medlemmar, PT-klienter och arbetskamrater.

Så, vad väntar mig? Jo, jag har fått möjligheten att vara med i starten av en spännande ny träningsanläggning/mötesplats som öppnas i Sigtuna. WE. Vilket häftigt namn! Wikegård och Eriksson. Jag är glad de valde den ordningen. EW hade inte haft samma effekt 😉

Jag kommer få fortsätta med det jag älskar, PT och klasser, men också få gå tillbaka till den delen jag inte gjort sen jag flyttade från Göteborg. Massage. Många vet inte att jag är massageterapeut. Det är ett komplement som jag känner kommer hjälpa mig i min roll som personlig tränare eller som en person jag beundrar kallar det, professionell tränare Personlig tränare har ju faktiskt blivit uttvättat och brist på regler gör att personer utan nåon som helst utbildning eller kunskap kan kalla sig personlig tränare.

Och nu kommer min största utmaning.....cykelklasser! Ska bli spännande och otäckt. Men om du läst min blogg förut eller någon artikel om mig så vet du att det gör mig motiverad och driven.

Så, så här kommer det se ut. PT, Zumba, Soma Moves, Cykel och massage. I början kommer jag även vara i receptionen en del.

Jag är så tacksam för hur väl alla på WE har tagit emot mig och direkt fått mig känna mig som en del av teamet. Också tacksam för alla som grattat mig och önskat mig lycka till på mitt nya jobb.

På måndag börjar jag och har från första dagen PT-klienter inbokade, både nya och "gamla".

I dag körde jag första klassen. Anna och jag hade Zumba vid strandpromenaden i Sigtuna med ett otroligt gäng. Jag har inte tränat på 2 månader pga ännu en operation. I dag var första gången och herregud vilket sätt att börja! Får tårar i ögonen när jag tänker på den glädje deltagarna och Anna gav mig under detta pass.

I morgon är en ännu viktigare klass. Då kommer Anna och jag köra Zumba i Märsta vid Lidl´s parkering. Denna klass är i samarbete med Ride of Hope och Barncancerfonden. Vi kommer dansa OCH samla in pengar till Barncancerfonden. Vi dansar för livet! Passet kör igång 11.30 och i håller på i 1 timme ungefär.

Min kropp har mått dåligt i några månader. Ingen träning på 2 månader gör att knäna är instabila och lederna under varför jag inte tar hand om dem. Operationen för framfall gjorde att jag inte fick träna. Bålen kopplas in vid träning och försvårar läkningen. Det har varit bland det svåraste. Kroppen behöver vila, men behöver också träna. Det är som en strid har pågått i min kropp. Men nu äntligen får jag köra igång. Min snälla chef påpekade att jag nu också måste prioritera min egna träning. Ibland lättare att ta hand om andra än om  sig själv.

Avbryter detta inlägg abrupt och fortsätter i kväll eller i morgon. Ska köra myskväll med min lilla dotter Bella(19 år.....ja, hon är vuxen men i min värld alltid liten :)) och hennes pojkvän Marcus.

Kram på er alla! Avslutar med lite blandade bilder från mitt härliga, galna liv!

image

imageimageimageimageimageimage

image

Läs mer

Ny dag! Nytt tankesätt!

Publicerad den 20 november, 2015 i Det goda livet | 0 kommentarer

image


Ny dag! Nytt tankesätt!
Om man nu ska få Bechterews sjukdom så ska man ha mitt jobb. Bästa för att minska värk och symtomer.... TRÄNING!
Klockrent!
Sen ger det mig en push att bli noggrannare att prioritera min egenträning, alltså prioritera egentid. Två saker som jag verkligen behöver.
Så, Bechterew, bring it on!
Jag ska krossa dig!
?

Läs mer

Måste bearbeta detta

Publicerad den 19 november, 2015 i Det goda livet | 1 kommentar

Dagen börjar som vanligt med en härlig, intensiv dag med Leon. Pga inställda tåg fick jag hämta ena dottern i Knivsta vilket gav mig lite extra tid med henne. Alltid lika mysigt.

När det var dags att förbereda sig för jobbet ringde min läkare Petra. Tog några reumatologprover förra veckan. Petra gick igenom proverna och allt var bra tills vi kom till HLA B27 som kan indikera  i fall man har Bechterew sjukdom som till största delen sätter sig i bröstryggen, ryggrad och bäckenets leder. Denna visade positivt. Med mina symtomer som är exakt de som man har vid Bechterews sjukdom säger hon att jag tyvärr har det. Jag har nu under lång tid haft ont i bröstryggen och höfterna. Även smärta och stelhet i ryggraden. När de gav ryggmärgsbedövning under förlossningen frågade de till och med om jag hade artros eller andra problem med ryggraden. De hade svårt få in nålen.

Så 20 minuter innan jag skulle till jobbet kom dessa nyheter. Du har Bechterews sjukdom.  Ska på röntgen, remiss till reumatolog och börja med sjukgymnastik.

Ville bara stanna hemma och gråta. Så less på att min kropp om och om igen ger mig ena käftsmällen efter den andra. Jag tar hand om dig, min kropp. Jag rör på mig. Jag äter bra. Jag röker inte.

Jag vet att jag ska vara tacksam att det inte är något dödligt. Jag är det, men jag är ändå ledsen för allt jag vill göra som min kropp inte låter mig göra.

Gick till jobbet med gråten i halsen och ett stelt, onaturligt leende. Träffade Cattis som fick trösta mig bakom receptionen när jag storgrät. Torkade tårarna och tog några djupa andetag. Satte på leendet och gick ut. Uppför trappen för att träffa Laura, en klient som tagit sig igenom mycket. Mitt stela leende ändrades till glädje då jag fick träna denna grymt duktiga tjej som är envis som få.

Sen ladda för ett Zumbapass som jag verkligen inte kände för. Sorgen kom tillbaka och jag ville bara hem. När jag startade första låten och såg ut över dessa energigivande deltagare byttes mina tårar återigen ut av skratt och glädje.

Sen in i duschen för att förbereda mig för PT-klient(tyvärr var fina Rosie sjuk så henne fick jag inte träffa). Sara fick mig ännu en gång att le och skratta då hon med humor och rejält jävlar anamma tar sig igenom alla tuffa pass utan att klaga.

Så kontentan av denna dag:

Jag har fått en skitsjukdom!

Jag har världens bästa jobb för att ha denna sjukdom

Jag ska vända detta till något positivt också. Ge mig bara lite tid. Behöver torka mina tårar några gånger först.

 

 

Läs mer